• Bewusst Leben,  Sarines Reisen

    Das Zuhause im Innen und im Außen

    svenska | English

    In den Tagen zwischen den Jahren schaue ich gerne auf das vergangene Jahr zurück. Ich mache mir bewusst, wofür ich dankbar bin, welche Herausforderungen ich erlebt habe, worauf ich stolz bin und worin ich in Zukunft noch besser werden möchte. Und dann träume ich und denke frei darüber nach, was ich im kommenden Jahr erleben möchte.

    Ein reiches Jahr, voller unerwarteter Antworten, die die ganze Zeit da waren

    2017 war ein unglaublich reiches Jahr – reich an Erfahrungen, Begegnungen mit netten Menschen, großartigen Aussichten und Einsichten. Alles was ich wollte, denn genau dafür lebe ich. Ich entschied mich zu reisen. Zum einen, weil ich einfach gerne reise, aber auch, weil ich mich zu Beginn des Jahres nirgendwo recht zu Hause gefühlt habe. Ich wollte die Reise als eine Gelegenheit nutzen, mich noch besser kennenzulernen, herauszufinden, was ich machen wollte und mein neues Zuhause zu finden.

    Ich habe die Antworten auf meine Fragezeichen während der Reise erhalten, alles sehr viel früher, als ich erwartet hatte. Und sie waren sowohl unerwartet und gleichzeitig immer schon da, in der Tiefe meines Herzens.

    Die größte Herausforderung

    Ich entdeckte, dass ich sowohl mutiger als auch empfindsamer bin als ich dachte. Dass ich gerne sichtbar bin und dass ich leicht das Gute in anderen sehen kann. Dass ich so viel zu geben habe, und dass mir das am besten gelingt, wenn ich dem Fluss des Augenblicks folge. Dass das gute Eigenschaften sind als Fotografin, Kristallheilerin und Künstlerin. Dass das auch gute Qualitäten als Mitarbeiterin sind. Dass ich mich in all diesen Rollen wohl fühle. Dass ich Nähe mag und gleichzeitig gerne viel Zeit mit mir verbringe. Dass ich mich großen Herausforderungen stellen kann. Dass ich niemals vor ihnen davon laufe, sondern sie meistern will. Auch das halte ich für eine gute Eigenschaft. Es gibt mir Selbstvertrauen zu wissen, dass ich das kann. Ich habe es aber auch sehr genossen, den anderen Weg zu beschreiten. Der, auf dem alles mit Leichtigkeit und Freude fließt. Der Weg, der mein Herz zum Singen bringt. Die Herausforderung besteht hier darin, darauf zu vertrauen, dass sich all die praktischen Fragen lösen, wenn wir es wagen, diesen Weg zu wählen, auch wenn wir am Anfang noch nicht sehen können wie. Und dass es ganz leicht gehen darf.

    2018 – Fokus auf den Weg, der das Herz zum Singen bringt

    Im kommenden Jahr möchte ich mich noch stärker auf diese Herausforderung konzentrieren. Möchte noch mehr von dem machen, was mein Herz zum Singen bringt. Noch mehr auf die Stimme in mir hören, die „Oh ja!“ sagt. Mit oder ohne Erklärung. Dies ist der Weg nach Hause auf der inneren Ebene.

    Der Weg nach Hause auf der äußeren Ebene hat sich als Teil dieser inneren Reise gezeigt. Auch hier war die Antwort unerwartet und dennoch war sie die ganze Zeit da. Es gibt einen Ort, der mein Herz zum Singen bringt, wenn ich an ihn denke. Es ist eine kleine Stadt an der Ostküste von Schweden. Das Leben ist schon wunder-voll, nicht wahr? Ich bin sehr gespannt, wie sich das neue Jahr entwickeln wird.

    Wenn Du Tipps für mich hast, welcher Arbeitgeber in Sundsvall und Umgebung meine Eigenschaften schätzen könnte, freue ich mich über eine Nachricht.

  • Bewusst Leben,  Sarines Reisen

    Finding the home within and in this world

    svenska | deutsch

    In the days between the years I like to look back on the past year. I go over what I am grateful for, what challenges I encountered, what I am proud of, and what I would like to get better at in the future. And then I dream and think freely about what I want to experience next year.

    A rich year full of unexpected answers that were there all along

    2017 was an incredibly rich year – rich in experiences, meeting wonderful people, great views into the distance from mountain tops, and insights into the depth of my own being. In short: it was everything I wanted, because that’s what I live for. I decided to travel. For one thing, because I simply like to travel, but also because at the beginning of the year I did not feel at home anywhere. I wanted to use the trip as an opportunity to get to know myself better, find out what I wanted to do and find my new home.

    I received the answers to my questions during the trip, much earlier than I had anticipated. And they were both unexpected and at the same time always there, deep down in my heart.

    The biggest challenge

    I discovered that I am both bolder and more sensitive than I thought. That I enjoy being visible, and that I can easily see the good in others. That I have so much to give, and that I can give the most when I follow the flow of the moment. That these are good qualities as a photographer, crystal healer and artist. That these are also good qualities as an employee. That I feel comfortable in all of these roles. That I like closeness and at the same time like to spend a lot of time with myself. That I can face great challenges. That I never run away from them, that I always want to master them. That, too, I think is a great quality. It gives me confidence to know that I can do that. But I also really enjoyed going the other way. The one on which everything flows with ease and joy. The path that makes my heart sing. The challenge here is to trust that all the practical details will be solved once we dare to commit to this path, even if we can not yet see how in the beginning. And that they can be solved with ease.

    2018 – Focus on the path that makes your heart sing

    Next year, I want to focus even more on this challenge. I want to do more of what makes my heart sing. Listen even more to the voice in me that say „Oh yes!“. With or without explanation. This is the way home on the inside.

    The way home on the outer level has revealed itself to be part of this inner journey. Again, the answer was unexpected and yet it was there all along. There is a place that makes my heart sing when I think of it. It is a small town on the east coast of Sweden. Life is wonderful that way, isn’t it? I am very curious to see how everything will pan out in the new year.

    If you have tips for me, which work place in Sundsvall and surroundings might appreciate my above named qualities, I would be very happy to hear from you.

  • Bewusst Leben,  Sarines Reisen

    Att hitta hemmet i sig själv och här i världen

    deutsch | English

    Under mellandagarna brukar jag titta tillbaka på året som har gått. Jag brukar fundera på vad jag är tacksam för, vilka utmaningar jag har mött, vad jag är stolt över och vad jag vill bli bättre på i framtiden. Och sedan drömma och tänka fritt om vad jag vill uppleva under året som kommer.

    Ett rikt år full av oväntade svar som har funnits där hela tiden

    Det har varit ett otroligt rikt år, rikt på upplevelser, möten med fina människor, storslagna utsikter och insikter. Allt jag önskade, för det är det jag lever för. Jag bestämde mig för att resa. Dels för att jag helt enkelt gillar att resa, men också för att jag inte kände mig hemma någonstans i början av året. Jag ville använda resan som ett tillfälle att lära känna mig själv ännu bättre, för att reda ut vad jag ville göra och för att hitta mitt nya hem.

    Jag har fått svaren på mina frågetecken under resans gång, alla bra mycket tidigare än vad jag hade väntad mig. Och alla var både oväntade och samtidigt har de alltid funnits där i hjärtats djup.

    Den största utmaningen

    Jag upptäckte att jag är både mycket modigare och samtidigt skörare än vad jag visste. Att jag trivs med att vara synlig och att jag har lätt att se det goda i alla människor. Att jag har så otroligt mycket att ge och att jag gör det bäst när jag följer ögonblickets flöde. Att detta är bra egenskapar att ha som fotograf, kristallhelare och konstnär. Att det är även bra egenskapar som anställd. Att jag faktiskt trivs med att alla dessa olika roller. Att jag tycker om närhet och samtidigt uppskattar mycket egen-tid. Att jag kan klara stora utmaningar. Att jag aldrig springer ifrån de utan vill bemästra de. Det tycker jag är bra. Det ger mig trygghet att veta att jag kan det. Jag har också njutit av att följa den vägen där allt bara flödar med lätthet och glädje. Vägen som får mitt hjärta att sjunga. Utmaningen här består i att lita på att allt det praktiska löser sig om man vågar välja denna vägen, även om man inte vet hur från början. Och att det får vara lätt.

    2018 – Fokus på vägen som får hjärtat att sjunga

    Året som kommer vill jag fokusera ännu mer på denna utmaningen. Vill göra ännu mer av det som får mitt hjärta att sjunga. Att lyssna ännu mer på rösten i mig som säger „Åh ja!“, med eller utan förklaring. Detta är vägen hem på det inre plan.

    Vägen hem på det yttre plan visar sig vara en del av denna inre resan. Även här var svaret både oväntad och ändå fanns det där hela tiden. Det finns en plats som får mitt hjärta att sjunga när jag tänker på den. Det är en liten Stenstad på Sveriges östkust. Visst är livet underbart? Jag är väldigt nyfiken på att se hur det nya året kommer utvecklas.

    Om du har tips på jobb i Sundsvall med omnejd där egenskaperna som jag nämnde ovan är uppskattade blir jag glad om du hör av dig.

  • Bewusst Leben,  Sarines Göteborg

    Midsommar

    So much is going on, and frankly I feel like I am going to burst if I can’t tell you soon. There’s just a few people I’d like to tell in person before I put it up here – and also, everything isn’t quite settled yet, so it’ll have to wait a little longer.

    What I can write about, though, and post a few pix of is Midsommar (summer solstice), and our visit to Peter’s family in Sundsvall. Not too many, I’m afraid, since I took mostly pix of people and as you might have figured out by now, I am not too much into putting those on public display. Anyway.

    Peter’s family had rented a house in Dalarna where we all met. I don’t think it gets any more Swedish than spending Midsommar there. It was beautiful, even the weather was mostly great.

    We went to a local bear park with leopards, and tigers, and bears – oh my!

    Neat to see these beasts without having to worry about getting eaten. But I always feel bad for these guys, and a little guilty for going to these kind of places …

    We checked out a waterfall called Storstupet. On our way further north, Peter and I stopped to see a second, even bigger waterfall, called Helvetets vattenfall (hell’s waterfall). It was amazing – and I was camera-less, sorry.

    One of the things we did in Sundsvall was visit Peter’s mom’s cousin, who lived in a really nice house with a gorgeous view of a nearby lake.

    She had an adorable nine-week old cat that  just looked like a black blur in every single pic I took (didn’t want to freak him out with the camera flash). I managed to get a pic of the dog, though.

    And there were lupins everywhere on the side of the roads.

    Incidentally, I have been „addicted“ to lupin coffee ever since I discovered it at my sister’s (she bought it because it’s caffeine- and gluten-free, thought it tasted awful and gave it to me – thanks, sis!). I wonder if I could make some myself …

    Not finding any recipes so far, but some interesting articles:

    About the lupin bean

    A Modern Herbal on Lupins

    Funny: one of my thoughts when seeing these flowers way up there in the north was that they reminded me of the Mediterranean region – without having any recollection of having seen them anywhere I’ve been there. According to these articles, they do have their origin there.

    Anyone know how to make lupin coffee? Lemme know, please!